Att höra och lyssna

by Per & Therese Appelqvist on 12/10/2012

Har du ibland tillsammans med en alltför pratglad bekant eller familjemedlem tyckt att du lyssnat? Men när du sedan på väg därifrån för dig själv ska konkludera samtalet är det inte mycket vettigt du minns. Du har säkert hört allt som sagts. Problemet är att du missade det där med lyssnandet.

Att höra är nämligen inte detsamma som att lyssna.

Ska vi gå in på lite teknikaliteter så här en fredagskväll så är att höra bara en passiv aktivitet. Alltså den fysiska reaktionen som inträffar när örat fångar upp ljudvågor. Att lyssna är en medveten handling och ett aktivt deltagande.

På helgerna blir det en annan slags lyssnande än den på jobbet. Så hur lyssnar vi egentligen till de som står oss allra närmast?

Prova att uppmärksamma dig själv i helgen genom lyssnandets tre nivåer. Vart finns du bland helgens alla samtal?

• Nivå 1 – inre lyssnande – Vi lyssnar med utgångspunkt från oss själva och tillsammans med våra egna värderingar i bakhuvudet. Anta att en vän berättar en historia. I själva verket sitter vi och väntar på en paus för att själva kunna skjuta in vår egen historia. Vi ser oss själva i det som berättas.

• Nivå 2 – fokuserat lyssnande – Vi lyssnar mer fördomsfritt och riktar uppmärksamheten mot berättaren. Vi lyssnar utan att ta hänsyn till vårt eget pladder. Denne upplever att han blir hörd. Vi för den andre personen framåt i sin berättelse med hjälp av att ställa frågor.

• Nivå 3 – globalt lyssnande – Vi lyssnar mellan raderna genom att lägga märke till tonfall, röstläge, ansiktsuttryck, tempo, energi, närvaro/frånvaro. Vi sätter ord på det vi ser, känner, tänker och förnimmer. Vi frågar också om det vi lägger märke till stämmer.

När du uppmärksammat var ditt lyssnande befunnit sig i olika situationer under helgen kan det vara ett utmärkt tillfälle att fråga dig om du vill att det ska vara så. Om inte, vad ska du utveckla i ditt lyssnande?

 

 

Share on Facebook

{ 0 comments… add one now }

Leave a Comment

Previous post:

Next post: